Barnen på Econef har jullov hela december (och i hela Tanzania om jag uppfattat rätt) och det betyder massor av ledig tid. De yngre är kvar hemma och leker med Louisa som är volontär. Igår lärde hon dem sjunga ”Sommaren är kort” och de har sjungit den för mig – klockrent!
De äldsta barnen, oftast Brian, 16 år, och Farajah, 15 år, får följa med hit till bygget och gården där de hjälper till med allsköns sysslor: utfodra djuren, hålla rent i lagårn, i hönshuset och hos getterna. De vattnar, rensar ogräs – ja – tar tag i det som behövs. De örnkoll på vad som behövs göras. Det är roligt att se dem med djuren – de är lugna och kärleksfulla, utför sysslorna med van hand och de verkar tycka det är roligt. Vid lunchdags plockar Farajah fram ris och grönsaker – han ska laga lunch till oss, dvs Caroline, Brian, mig och Saidi, vår chaufför. Idag blir det Fried Rice och jag ber att få lära mig hur man gör samtidigt som jag dokumenterar så ni där hemma får lära sig också. Han är på direkt. Fram med kameran. Farajah är väldigt grundlig i sina instruktioner – i köket blir han chef och jag hans assistent. Han är lugn och metodisk vid spisen, det här har han gjort förr och han gillar att berätta hur man gör. Frågar om han vill bli kock när han blir stor eftersom han verkar trivas i köket – men nix, han vill bli ingenjör. Go Faraja säger jag! Ser fram emot att följa honom på hans livs väg. Något som slår mig här är hur alla barnen på Econef från tidig ålder lär sig odla och laga mat, ta hand om djur, samarbeta med varandra – livskunskaper som varje barn borde få med sig från barnsben. För vad händer med en generation som inte har den typen av kunskap i händerna om allt annat skiter sig? Kan man odla och laga mat, ta hand om djur och leva i grupp så har man en bra grund för livet, man kan klara sig oavsett vad som händer. Och det verkar inge en trygghet, respekt för mat och för varandra. Sånt går jag och tänker på här på dagarna. Nåväl, tillbaks till riset, såhär gör man:
1 – Häll ut riset på en bricka. Rensa bort eventuellt skräp och små stenar. (Det blir min uppgift). Skölj det sedan.
Rensa bort eventuellt skräp ur riset. Typ små stenar och sånt.
2 – Hacka lök och tomater. Chop chop.
Hacka tomater och lök.
3- Häll matolja i en kastrull, hetta upp och tillsätt de hackade grönsakerna. Låt fräsa tills löken är mjuk.
4 – Mät upp riset i en kopp och häll ned i kastrullen, tillsätt lika mycket vatten.
5 – Rör om så det inte bränner vid i botten.
6- Tillsätt mer vatten allteftersom det absorberas av riset.
7 –Häll i kokosmjölk eller, som i det här fallet, kokosmjölkpulver.
8 – Låt sjuda under lock, rör om då och då.
9 – Salta
10 – Känn efter om riset är klart, tillsätt mer vatten och rör om ifall det behövs.
11 – Låt sjuda under lock tills riset är genomkokt. Rör om och servera.
Killarna lassar upp varsitt fat, en sådan där portion som bara tonårskillar kan trycka i sig, häller på ketchup och konstaterar att det är gott. Katterna, som helt oinbjudna har flyttat hit och håller till runt huset för det mesta, ser till att hålla sig i närheten för de vet att de får ta del av resterna.
Så, nu kan ni laga Fried Rice Econef Style.
Liten ordlista:
Tomat – Nyanya
Lök – Kitunguu
Ris, okokt – Mchele
Ris, kokt – Wali
Jag frågar vad deras älsklingsrätt är: de svarar unisont: Pilau. Det är, ja, pilaff helt enkelt – ris, grönsaker och när barnen får välja –med getkött. Brian lovar att bjuda på det när jag kommer till dem på söndag.
Det ska bli så spännande att följa de här unga männen på sin livsväg. De drömmer om att bli piloter och ingenjörer och jag hoppas hoppas att förutsättningarna kommer finnas. Och oavsett vad som händer har de goda förutsättningar att skapa sig en bra framtid oavsett om de får utbildning framöver eller ej: de har grundskola, de kan odla och laga mat, de är godhjärtade, omtänksamma, lojala, nyfikna, smarta, kärleksfulla och väldigt duktiga på att samarbeta. Jag lär mig av dem hela tiden.
Be good!
Lisen
Glada katter
